Mer åtgärder krävs för det hotade ålbeståndet

Foto: Sportfiskarna / Stödutsättning av ålyngel i Gärdsjön.

Situationen är fortsatt kritisk för ålen enligt Internationella havsforskningsrådet ICES årliga råd för den europeiska ålen. Nu krävs mer skarpa åtgärder för att skydda arten.
Fisket och vattenkraften är utpekade som två huvudproblem för ålen. Men medan fisket har minskat med mer än 50% i Sverige sker knappt några förbättringar av den skadliga vattenkraften som orsakar mycket hög dödlighet på utvandrande ål. Vattenkraften ska nu enligt ny lagstiftning miljöanpassas under en 20-årsperiod. Men medan byråkratins- och domstolarnas kvarnar långsamt mal på i denna process fortsätter ålarna att dö turbindöden. Även kvarvarande fiske bör stoppas.

Forskningen visar på fortsatt krisläge för ålen
Invandringen av glasål från Sargassohavet till Nordsjöområdet är fortsatt under 2 % jämfört med referensperioden 1960–1979. Detta fastslår Internationella havsforskningsrådet, ICES, som återigen rekommenderar att den mänskligt orsakade dödligheten av utvandrande blankål ska vara noll, eller så nära noll som möjligt. Dödligheten i ålbeståndet orsakas av fiske och vattenkraft, men i ett europeiskt perspektiv också av bland annat miljögifter och annan miljöpåverkan. Den långa generationstiden och ålens komplicerade livscykel gör att återhämtningen av beståndet kommer att ta mycket lång tid.

Invandring-av-glasaa…

Statistik från ICES visar att invandringen av glasål fortsatt ligger på extremt låga nivåer jämfört med tidigare.

I årets rådgivning konstateras att en statistiskt säkerställd ökning av mängden invandrande glasål kan ses under perioden 2011–2019, men ökningen sker från extremt låga nivåer. Även om enstaka rapporter kommit från bland annat svenska kraftverksrepresentanter som sett en förbättrad uppvandring av ålyngel vid sina kraftverksdammar, så fastslår ICES att situationen är fortsatt kritisk för den europeiska ålpopulationen, som fortfarande är klassad som Akut hotad på den internationella Rödlistan.

Sedan 2007 finns en EU-gemensam ålförordning på plats. Vår egen svenska ålförvaltningsplan pekar ut två huvudproblem: vattenkraften och fisket. Det är väl känt att miljöanpassningen i den svenska vattenkraften går mycket långsamt och det slår systematiskt mot de viktigaste individerna, de stora honorna, som dödas när de påbörjat sin lekvandring mot havet. Fisket efter ål har minskats med mer än 50% genom tvingande regleringar medan åtgärder inom vattenkraften lyser med sin frånvaro eftersom de hittills har skett på frivillig väg.

Ålen måste räddas nu, inte om 20 år
Sedan januari 2019 har vi en ny lagstiftning för vattenverksamheter som ska ställa moderna miljökrav på vattenkraften. Problemet är bara att åtgärderna ska ske under en 20-årsperiod och de första miljöåtgärderna kommer vara genomförda tidigast 2024 eftersom miljöprövningarna ska ske efter en nationell tidplan med början 2022. Dessutom har politikerna enats om att ambitionsnivån i miljöanpassningen av vattenkraften ska vara lägst möjliga, vilket knappast gynnar ålen.

–Med ett fortsatt uppskjutande av åtgärder i vattenkraften och en låg ambition vad gäller miljöåtgärderna kommer vi misslyckas med att rädda ålen, kommenterar Christina Lindhagen, sakkunnig vattenmiljöfrågor på Sportfiskarna.

När EU nyligen tvingade Sverige och övriga medlemsstater att införa ett 3-månaders fiskestopp valde Havs- och vattenmyndigheten att lägga stoppet under de tre månader som hade minst påverkan på det svenska yrkesfisket och därmed också en liten effekt på ålbeståndets återhämtning. Samtidigt förekommer ett omfattande kommersiellt tjuvfiske i Europa, med bland annat smuggling av levande glasål till Asien.

Läs forskaren Henrik Svedängs färska essä Ålamörker över prisnominerad bok om den romantiserade bild som byggts upp runt ålen här.

Läs ICES råd här.